They wanna see you fail, and you know it

Lyric/dikt/skit jag skrev för länge sedan? 8o

-

With the bottle in my hand, eyes gazing over the crowd.
Things seem blurry, yet I know they’re not.
People are laughing too loud to mean it.
People are talking too loud to hear it.

Let's make a pose and put up a scene,
smile for your life baby 'cause that's what they wanna see.
Is the plastic getting thick enough to choke you yet?

Blood’s spreading; it’s covering my thumb by now.
No I’m no cutter, baby, that’s too mainstream for me.
My fingers are bleeding now I’m signing it in blood
I know you like it messy, darling.
And there's words in that sentence I can't remember that I wrote
and there are words that I'm sure I wrote
but they're missing.

What I need is not something you would understand
What I need is not something
What I need is not something

And you take one step closer
and it’s one day closer to your deathand when did you stop care about that?

"This too shall pass"

Vad bra jag är xD Jag minns inte var jag hade min gamla blogg, och jag gav aldrig ut den till någon, så jag har ingen att fråga heller. Smart. Dessutom, nu när jag skulle logga in här så kom jag på att jag hade ju ingen aning om vad jag hade för användarnamn och lösenord. Bra Lotta, bra. Efter tredje försöket (eller var det fjärde?) så kom jag ju dock in. Tur. 8)

Vad som däremot inte är tur är att jag är sjuk. Jag är ju nästan aldrig sjuk, men i fredags så kände jag att jag hade lite ont i halsen, men jag tänkte att det var väl inget speciellt. Lördagen, söndagen och måndagen - döende. Så kändes det verkligen. Halsen var så igensvullen att jag inte kunde andas ibland och jag grät av smärta bara av att dricka vatten. Alltså kunde jag inte äta, vilket gjorde mig ännu svagare. Men jag har överlevt på te, vatten och nyponsoppa. Och mosad mat, men ytterst lite. Halsfluss borde verkligen försvinna direkt. Jag skulle inte ens önska att min värsta fiende fick uppleva det. Grejen är att eftersom halsen är fullständigt uppfuckad och störd och dessutom så kan man knappt öppna munnen, så kan man heller inte prata. Alltså inte gnälla. Sjukdom och gnäll går hand i hand, så är det bara. Men ack nej. Jag har inte fått gnälla alls. Jag har bara gjort skumma ljud och börjat gråta av smärtan. Jag hade viljat skrika, men hey, varför göra saker värre?
Fast nu är det bättre, tack och lov. Har pratat med Fred i telefon idag, och det var väldigt trevligt. :') Jag är en sådan som pratar mycket, och att inte kunna prata på tre dagar ger en verkligen abstinensanfall. Men som sagt. Har kunnat prata idag, igår kunde jag andas och imorgon skickar de mig till sjukhuset. Yay.
Visste ni att det går nästan enbart läskiga filmer om nätterna? (Utom TV1000, för där är det enbart porr x_x' De som brukar ha bra filmer annars, måste såklart förstöra nätterna. No, I'm not really a fan of porn.) Men det läskigaste jag såg var nog ändå Cityakuten. Feberyran och andningssvårigheterna spelade väl in rätt ordentligt, men panik fick jag, och jag försökte att inte titta på tv, höll kudden för öronen och ew. Varför tänkte jag inte på att byta kanal? Jag tänkte väl inte alls. xD Men rawr. Det är nästan över nu. Fast. Kanske sjukhuset imorgon, och antingen kommer de säga att jag bara ska ta det lugnt, sova och dricka mycket, eller så ger de mig penicillin. Jag hade helst sett att de gav mig ett magiskt piller som gjorde att allt försvann på ett ögonblick. Men icke. Halsfluss borde verkligen utrotas.

Dessutom är det Hog/Fenix-kalaset på lördagen. Det är tvivelaktigt att jag kan komma dit då. Och jag har verkligen sett fram emot det i en månad nu. Saker går alltid snett för mig. Seriöst. Alltid när det är något bra som ska hända mig så går det snett och blir krångel. Förtjänar jag det inte? Är det så det är?

Kanske. Men nu ska jag se Naruto, fortsätta min diet på vatten, te och nyponsoppa och tycka oerhört synd om mig själv.
Ciao.

Firstone

Jag ska väl försöka skriva här också, antar jag. Jag brukar aldrig komma mig för att skriva, så det brukar inte bli något. Sedan så är jag väl rädd för vem som läser, och vem som får veta saker om mig. Det är läskigt x_x' Förut var det inte alls så. Då kunde jag berätta i princip vad som helst till vem som helst, öppen var jag. Men inte nu längre. Hemligheter vill jag inte ha några, men de brukar ju inte precis be om lov innan de hoppar på en.

I alla fall så tänkte jag bara pröva lägga upp här. Ska väl ta och radera min andra blogg, som faktiskt inte har några trevliga inlägg. Alls. Toodles 8)